Den 11 januari 2010…

Utbränd och utslängd

…var det fem år sedan som jag gick in i väggen. Tanken svindlar, men det är faktiskt 11% av mitt liv. Det är en ganska stor andel relaterat till annat. Om vuxenlivet startade vid 21 års ålder så utgör livet som vuxen 53%; uppväxt och ungdomstid 47%; tiden som förälder 40%; den i tid räknat längsta anställning jag har haft 24%; grundskolan 20%; gymnasiet 9%; högskoleutbildningen 8%; värnplikten 2%.

Ja, åtminstone så här långt kommen i livet :). Men om jag nu tänker mer kvalitativt än kvantitativt  har det hänt väldigt mycket på dessa fem år. Jag har kommit ganska långt i min rehabilitering. Det har krävt oerhört mycket medvetenhet, envishet, tålamod men framför allt acceptans. Av mig själv i första rummet, men också av människor runt omkring mig.

Alla kan inte förstå

Alla har dock inte kunnat tackla det särskilt bra. Inte kunnat leva sig in i och förstå hur det kan upplevas att på ett närmast fysiskt vis vara som allergisk mot allt vad krav och förväntningar heter, att inte klara av minsta lilla antydan till stress, att inte kunna läsa en bok p.g.a. att minnet inte kan lagra den mening man för närvarande läser, att inte kunna ha bakgrundsmusik på när man ägnar sig åt någon sysselsättning, att bara kunna promenera i en kvart innan man blir så utmattad att man tappar balansen och fötterna börja släpa, att fumla sönder det ena glaset eller den ena tallriken efter det/den andra vid diskhon p.g.a. störd finmotorik, att ha såväl skrikande som brusande tinnitus, att vara ljudöverkänslig (datorfläktar = det värsta som finns i denna värld!), eller att i samtal ständigt inte kunna minnas de mest självklara orden mitt i en påbörjad mening eller namn på personer som är mer än välkända, att inte kunna återberätta en sammanfattning av det senast visade nyhetsinslaget på tv:n. Men allra värst är kanske ändå den enorma tröttheten: dels en bedövande trötthet som kan slå till som en blixt från klar himmel, här och nu och ett otal gånger varje dag, och dels en lika bedövande trötthet som kommer i efterskott när man har vågat anstränga sig lite, vågat utsätta sig för ett ”vanligt liv” med alla dess sociala relationer och sinnesintryck.
Fortsätt läsa Den 11 januari 2010…

Skildring av Berlin-trippen 26-29 juni 2009

På väg mot Brandenburger Tor

Mm, det var lääääänge sedan som jag bloggade här men nu känns det befogat eftersom jag dels har lite tid över för det (i slutet av min fyra veckor långa/korta semester) och dels har något att förtälja. Inte kanske i första hand för vem som helst ”out there” på den världsvida väbben, men däremot för de närmaste… och inte minst för det egna klena minnets skull 😉 . Här följer nämligen några minnesanteckningar från den Berlin-tripp som Sari och jag företog oss 26–29 juni…

Inte helt utan Saris förtjänst 😀 blev det då så att jag äntligen tog mig mod och råd att åka utomlands (och med det menar jag utanför Norden/Skandinavien), vilket jag inte har gjort sedan 1989. Efter ett par dagars diskussioner om det var Berlin eller Prag vi ville till — inte minst av ekonomiska skäl eftersom dessa destinationer såg ut att vara bland de mest prisvärda — bestämde vi oss för det förstnämnda.

Vårt val ångrar vi sannerligen inte 🙂 ! Mer perfekt storstadssemester får man leta efter: Suveränt väder mest hela tiden, samt inte minst undebart god mat och dryck på samtliga restauranger vi åt på. Ja, faktum är att det på det hela taget utvecklade sig till kulinarisk resa, vilket åtminstone inte jag hade förväntat mig (med resorna till Tyskland och Österrike under det sena 1980-talet hyfsat fräscht i minnet).

Dessutom är jag så oerhört glad och tacksam för att jag inte en enda gång under vår vistelse där, eller på vägen dit och hem, fick känning av ”väggåterfall” (vilket jag fick efter endast ett par timmars vistelse i Malmö förra sommaren 😦 ). Ett stort skäl varför jag i mina tankar inte riktigt kunde se mig själv våga mig på en storstadssemester i år också… Men en fantastisk upplevelse att slippa det, kan jag meddela 😀 ! Säkert till stor del beroende på det språkliga och resemässiga geni som gjorde mig sällskap 😉 !

Nå. Nedan följer då en resumé i kronologisk ordning…

Fortsätt läsa Skildring av Berlin-trippen 26-29 juni 2009