Välkommen till HSP arena!

Var ett tag sedan som jag skrev här. En av orsakerna varför är mitt lilla projekt, som nu är inne i ett beta-stadium. Så det är väl dags att avslöja det då ;-).

Välkommen till HSP arena — webbplatsen om, för och av HSP!

Annonser

Into the wild

Har precis sett ”Into the wild” med Emile Hirsch i huvudrollen samt manus och regi av Sean Penn. Var ett impulsköp när jag var på Coop för flera veckor sedan och efter det har den legat på vardagsrumsbordet, oöppnad och ärligt talat inte särskilt intressant som det framstod.

Men oj, vilken kvalitetsrulle det är (så som det bara kan bli med undervärderade impulsköp) 😀 ! Om livet, om kärleken, om familjen, om gemenskap, om bristen på den samma, om fångenskap, om att växa upp i ett samhälle sjukt av materiellt överflöd och trygghet med påföljande alienation och meningslöshet, om individen som lämnar allt bakom sig för att söka friheten…. söka livet och sig själv. Ja, med all säkerhet har du hört det förr. Men ett är säkert: Den här rullen vill du se!

Visst, trailern sucks som de flesta andra. Men låt dig inte luras så lätt! Och… den är based on a true story 😉 .

Skriet från tystnaden

Ja, som alla vet är ju tystnaden med öronproppar inget annat än relativ. De yttre ljuden må filtreras bort, medan de inre ljuden i stället tar osedvanligt mycket plats. En fråga jag ställer mig nu är ‘Kan man få hörselskador av att använda öronproppar?’

Efter en veckas bruk av öronproppar, i princip i alla de miljöer som jag är i på dagarna men även på nätterna (har extra mjuka proppar då), så kan jag konstatera att det har fört mig sig vissa vinster (v.g. se tidigare blogginlägg). Det har dock också fört mig sig några reflektioner, vilket också (naturligtvis) var en del av syftet med mitt lilla experiment. (Om nu någon trodde något annat så känner inte vederbörande mig 😉 .)

En reflektion gäller de yttre ljuden: Jisses vad mycket ljud, eller måhända oljud, vi omger oss av i vårt vardagsliv! Jag har  blivit särskilt varse det nu när jag använt proppar i utomhusmiljön. I första hand tänker jag då på trafikmiljön, och då särskilt ljudet från tunga fordon såsom stadsbussar och lastbilar. Deras ljud tränger igenom med nästan samma intensitet som tidigare (utan proppar), eller så upplever man lätt det p.g.a. att den allmänna ljudnivån är lägre med proppar. Men hur som helst, vansinnigt mycket ljud är det! Däremot är det skönt att många bakgrundsljud, sådana man kan irritera sig på i början men sedan lätt förtränger, försvinner helt eller nästan helt med proppar i. Så som t.ex. fläktljud, ljudet av rinnande vatten i elementen, ljudet från grannarna på ovanvåningen o.s.v. Sen är det faktiskt en ganska skön känsla att se och röra sig bland människor utan att höra så mycket av dem ;-). Det trodde jag inte innan jag började experimentet, för det trodde jag skulle kännas lite knepigt…

En annan reflektion gäller de inre ljuden. Med det menar jag ljud som inte i huvudsak tycks komma utifrån, genom ytterörat, utan snarare in i från kroppen/skallen. Det kan gälla kroppens egna ljud så som t.ex. andningen — i synnerhet när man springer (i och för sig en väldigt skön upplevelse att upptas så fundamentalt mycket av ljudet av sin egen andning ;-)) — eller ljudet från hjärtat. Men det kan också var ljuden som fortplantar sig utifrån och genom kroppen — t.ex. när man ligger i badkarets varma vatten och plaskar lite grann. Eller, vilket var det jag egentligen ville komma till med utgångspunkt från ingressen ovan, ljudet av den elektriska tandborsten. Satan i gatan vad det låter! Nästan i paritet med när jag borrar i mina hårda betongväggar här hemma :-o.

Så frågan tycker jag är berättigad: Kan man få hörselskador av att använda öronproppar?

Rapport från tystnaden

Har i dag ägnat mig en vecka åt idog användning av öronproppar. Dags för en resultatrapport, tänkte jag. Innan jag glömmer bort det :-).

Som jag redan nämnt har jag använt öronproppar tidigare. Det är ett par år sedan, då jag var extremt ljudöverkänslig efter ”väggen”. Nu har jag inte endast återupptagit denna rutin, jag har också provat att utöka den att inte endast gälla då jag jobbar och behöver fokusera mig på uppgifter utan också till stora delar resten av tiden. När jag går här hemma och mekar med saker och ting, när jag går ut på promenad, när jag springer, när jag cyklar, när jag tar mig ned på stan, går i butiker m.m. Kort sagt i princip överallt.

Visst har det känts lite scary inledningsvis, och en aning udda… men det är sånt man snart kommer över. I varje fall när man blir varse alla de goda effekterna 🙂 . T.ex. har jag noterat att jag kan koncentrera mig väldigt länge när jag jobbar, och det utan minsta problem. Det liksom bara blir 🙂 . Jag känner inte behov att ta lika många pauser. Och en liten märklig effekt, måhända, är att jag blir inte lika hungrig vid lunchtid som jag brukar bli. Jag fixar ett blodsockerfall och kan jobba vidare om det skulle behövas, och jag mår inte kass sen på eftermiddagen efter att inte har fått lunch i mig förrän vid 13.30–14-tiden :-). En av de mera oväntade effekterna, vill jag mena.

En annan positiv effekt är att jag har lättare för att vara ”här och nu”, även sen när jag ”pluggat ur” och samtalar med andra. Så även socialt har det medfört kvalitativt positiva konsekvenser :-). Att jag sedan inte är fullt lika tillgänglig när jag är ”inpluggad” tror jag ärligt talat inte har gjort så mycket. Som om jag i vanliga fall har gått omkring och varit tillgänglig… till stor del helt i onödan. Snacka om slöseri med uppmärksamhetskapital :-o!

Så, något negativt också kanske? Ja, det skulle väl vara då att det är så fruktansvärt gött att vara ”inpluggad” så jag inte gärna vill ”plugga ur” alla gånger… Så jag tar paus från tystnaden ibland genom att ”plugga ur” någon stund då och då. Och så händer det väl också att det någon gång då och då gör ont i hörselgångarna när propparna ska in respektive ut. But, that’s about it :-D.

TO BE CONTINUED…

Så vaktar jag mitt kapital!

Ett ”buzz word” som jag har blivit uppmärksam på på sistone är uppmärksamhetskapital. Här redogör jag i korthet för vad det begreppet har betytt för mig i mitt vardagsliv, hur jag har tänkt kring det och länkat ihop det med funderingar som jag hade innan jag bekantade mig med begreppet, samt hur jag har tillämpat det i praktiken.

Första gången jag hörde talas om uppmärksamhetskapital var i det första numret av Holones nyhetsbrev, det som skickades ut gratis. Där fanns en artikel om hur företag i allt högre utsträckning har börjat fokusera på hur den mänskliga hjärnan fungerar för att därigenom förstå hur man på bästa sätt ska ta tillvara människors kognitiva resurser. I stort sett var innebörden den samma som finns angivet på andra ställen, t.ex. här. Innebörden är, så som jag har förstått det, att man har börjat uppfatta vår förmåga till koncentration/fokusering som en viktig tillgång som man behöver hushålla med därför att kvalitet framstår som bättre än kvantitet. Men också för att vår förmåga till ”kvalitetstänk” är starkt begränsad, ca 2–3 timmar per dag.

För den som har genomlevt utmattningssyndrom framstår innebörden lätt som metaforiskt insparkade vidöppna dörrar… i rum efter rum. Det är i varje fall min åsikt, och det är väl kanske därmed också en kunskap om såväl mig själv som av människor i gemen som jag har med mig. Sedan ”väggen” har jag tänkt mig vår förmåga till koncentration som dels begränsad i tid (kvantitet) men också begränsad i kvalitet — men att dessa båda aspekter hänger ihop och påverkar varandra. Och utifrån det kan man t.ex. tolka människors till synes irrationella beteende i en rad situationer, inte minst i trafiken som ju närmast inbjuder till studier av detta 🙂 . Vem har t.ex. inte som cyklist irriterat sig på fotgängare i grupp, som har en sällsam förmåga att dels ta plats på den gemensamma gång- och cykelbanan men dessutom verkar totalt ointresserade av att hålla sig själva helskinnade (att bli påcyklad bakifrån borde väl inte vara någon höjdare direkt)… För att inte nämna fotgängare i grupp som kliver rätt ut i gatan utan att göra minsta vink av att se sig för (gäller t.ex. Vasagatan och Stora gatan här i Västerås — hur många påkörningsolycker händer där egentligen?)… Eller den ständigt pågående debatten om bilkörning och mobilanvändning

Min slutsats är…

Fortsätt läsa Så vaktar jag mitt kapital!

Värdet av ”down time”

Elaine N. Aron, som myntade begreppet HSP, nämner bl.a. begreppet ”down time” i nedanstående video. Det är något jag har börjat ta fasta på…

Jag har på sistone blivit varse värdet av ”down time”. Att ha regelbundna stunder under dagen då jag bara ligger och försöker ta in så lite stimuli som möjligt, vilket jag vet har varit ”rätt medicin” för mig tidigare för att sedan orka med social interaktion. Men det har inte känts ”rätt”, därför att ingen annan jag känner gör så…

Utöver det tillämpar jag också sen en tid något som kanske kan kallas ”reduced time” eller nåt slikt. Det är stunder då jag ser till att reducera mängden sinnesintryck, företrädesvis hörseln genom att sätta in öronproppar. På så sätt får jag mer ”uppmärksamhetskapital” riktat mot andra sinnen, främst synen. Har gjort så när jag suttit och jobbat på arbetet för att lättare bibehålla koncentrationen, och tänkte nu testa att göra så även när jag rör mig ute på promenad eller i rörig innerstad eller köpcentrum. Wish me luck 🙂 !

Därför är jag en HSP!

För en tid sedan blev jag uppmärksammad på HSP — Highly Sensitive Person. För mig var det ett nytt begrepp inom personlighetspsykologin, men det träffade rätt skapligt mitt i prick. Därför ska jag här nu motivera på vilket sätt jag för närvarande räknar mig till HSP:arnas skara.

Det var genom ett av Branding Spirits blogginlägg som jag först av en ren slump kom i kontakt med HSP-begreppet, ett inlägg som har fått ett närmast översvallande antal kommentarer och därför har knoppat av sig en ny blogg. Många kände igen sig i beskrivningen av denna känsliga person, så även jag. Så jag funderade lite, och läste lite till — t.ex. i Wikipedia. Sökte även på YouTube och fann som vanligt något av intresse. Ett exempel i mängden:

Jag tog mig också för att låna två böcker i ämnet: Psychoterapy and the Highly Sensitive Person av Elaine N. Aron och Making Work Work for the Highly Sensitive Person av Barrie Jaeger. Har knappast sträckläst dem, utan snarare gjort nedslag här och där allteftersom intresse och nyfikenhet har lett mig. Jag har också tagit del av Video-sidan på ovan nämnda nyskapde blogg, http://hspinformation.wordpress.com/video, vilken kan rekommenderas för den som vill ha en hyfsat snabb introduktion till ämnet.

Inför nedanstående förteckning över argument för att jag räknar mig till HSP-skaran har jag använta olika källmaterial vad gäller min egen personlighet. Dels utgår jag från egna minnen från barndom och uppväxt, men också utifrån reflektioner kring hur jag fungerar idag som vuxen. Vissa av dessa minnesfragment och reflektioner har redan tidigare dokumenterats i en självbiografisk historia som jag skrev 2007—2009 med titeln Utbrändhetens ansikten, och det har förstås varit till stor hjälp. Men jag har även utgått från vad andra har tänkt och tyckt, bl.a. en kvinna som jag hade en relation med under sju års tid.

Då så, här kommer då listan över argument… i osorterad ordning :-).

Fortsätt läsa Därför är jag en HSP!