TERAPEUTISKA ORD

…som känns viktiga för mig just nu, eller sen en tid tillbaka.

”Använd språket för tjyven – det är sannolikt det bästa verktyg vi har!”

Håller helt med Per Naroskin: Avänd språket när du talar till dig själv! Och då menar jag att du ska prata med dig själv – högt och tydligt! Därför att det är ett utmärk sätt att komma tillrätta med snurrande tankekaruseller, t ex såna man vaknar av mitt i natten, eller för att helt enkelt på ett reflektivt vis lösa komplicerade problem. Resonera med dig själv, väg för och emot, och lita på din egen förmåga att prata med och förstå dig själv!

”Inre processer ger yttre konsekvenser”

Handlar om hur jag ser på min egen ”motivationsapparat”, men kan också tillämpas för att belysa hur vi människor i väst – vi som är så ”dopade” av målmedvetandets alla möjliga och omöjliga doktriner – har en förmåga att blanda ihop orsak och verkan, upphov och konsekvens.

För att beskriva detta i korthet tar jag ett exempel som jag hoppas och tror att de flesta vuxna människorna i detta land kan relatera till: De tre v:na – villa, volvo och vovve. För vissa kan detta framstå som en slags idealbild för ”det goda livet” inom ramen för kärnfamiljens Stora Lycka. För andra är det tvärtom något som väcker motståndet och cynismen till liv: ”Åh fy, att bli ‘som alla andra’ är väl inget att sträva efter heller?!”.

Jag vill mena att båda dessa attityder går fel i sin värdering, ty det som de betraktar är – eller enligt mig då, borde vara – endast yttre konsekvenser (i form av materiell ”hårdvara” som hus, bil, hund) av sådant som inre processer (i form av känslor och relationer) varit upphov till. Därmed berättar dessa yttre konsekvenser väldigt lite om de inre motiven, vilka kan vara i princip oändliga i kvantitet och kvalitet.
Det jag vill säga med det är: Ska livet inom de tre v:na bli lyckligt så får just de tre v:na aldrig vara ett mål i sig. Av den enkla anledningen att man inte kan bedriva ”reverse engineering” med sådana saker, alltså att man sätter som ett klart och tydligt mål att uppnå exempelvis de tre v:na för att därigenom uppnå lyckan. Ty, man kan inte utgå ifrån att det finns ett, så att säga, 1:1-förhållande mellan det manifesta uttrycket för lyckan (i form av nämnda ”hårdvara”) och dess latenta upphov i känslor, inspiration, och drivkrafter. Ska man nånsin lyckas komma i närheten av genuin lycka måste den, så att säga, komma ”inifrån” och kan aldrig påläggas ”utifrån”. Om man ändå tillåter den att göra just det senare, så lever man ett på i det yttre alltför planerat ”dockskåpsliv” och det är ett liv som med tiden kommer att erbjuda särskilt svåra och obehagliga upplevelser – exempelvis i samband med separation/skilsmässa – som inte går att planera i någon vidare utsträckning.

För att ta ytterligare ett exempel: Att skaffa barn för att man blir ”barnsugen”. Detta följer samma mönster som ovan – barn bör vara en ”yttre” konsekvens av djupa ”inre” känslomässiga bindningar mellan två vuxna människor, inte ett mål i sig själv.

”Yttre strukturer kan påverka inre processer”

Däremot kan ”yttre” – mer eller mindre konkreta – strukturer påverka de ”inre” processerna: De kan ange hinder och begränsningar såväl som bidra till stimulans för de ”inre” processerna.

”Walk with fear, and may the fear be with you!”

Eller formulerat med andra ord: Ha modet att visa dig sårbar, i konkreta sociala relationer! Våga behandla dina tabun – de som undertryckt rädsla under så lång tid – i öppen dager!

Handlar om att bli vän med rädslan. För utan rädsla, inget mod. Och mod krävs för att kunna utvecklas, så även att utvecklas ur en utbrändhet. Eller kanske i ännu högre grad modet att utmana de tematan som med – eller omedvetet och under väldigt lång tid i ens liv har varit det som med tiden lett rakt in i ”väggen”. Tematan som har styrt ens utveckling, ofta i en hämmande riktning i egenskap som tabun. Tematan som varit något av grundbultar för den identitet, eller bristerna i identiteten, som man ”är”.

Genom att fokusera på rädslan istället för att undertrycka den kan man lättare konfrontera de situationer då man känner oro, vilket ofta paradoxalt nog utgör grunden i ens ”motivationsapparat”. Och genom att våga visa sin sårbarhet inför andra kommer det, kanske paradoxalt nog, leda till ett större förtroende för din egen del och en större tillit från omgivningen. Detta eftersom alla människor beundrar – öppet eller i smyg – socialt modiga människor.

”Feel the fear, and face it!”

Eller formulerat med andra ord: Ta reda på hur din sårbarhet känns och vad den omfattar! Vilka tabun behärskar dig?

Handlar om det som jag ägnat de senaste veckorna åt: Identifiera å sedan erkänna att jag känner rädsla, skräck, i en rad situationer i livet samt att jag därefter på ett avspänt vis kan konfrontera – såväl rädslan i sig som de situationer som den är förknippad med. Först därefter kan jag få bekräftelse från omgivningen, eftersom jag då på ett öppet vis kan prata om det (se ovan)… Detta kan också formuleras som att identifiera och belysa ens inneboende tabun, tabun som inte sällan har inneburit att undertrycka – att disciplinera bort – rädslan.

För egen del finns det mycket rädsla som lagrats under lång tid, förmodligen sen jag var i 4-5-årsåldern eller ännu tidigare, så det är ju ett tämligen tjockt ”pansar” av förnekelse och självdisciplin som omger rädslan inne i den känslomässiga ”kärnan”. Så det kommer att ta sin tid innan rädslorna klingar av helt, men jag är jättenöjd med hur långt jag har kommit hittills 😀 . Å kanske det inte är meningen att de helt skall klinga ut, eftersom de trots allt också kan fungera som ett alarmsystem för självbevarelsedriften i vissa lägen…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s