LEKDRIFTEN & HOMO LUDENS

Lekdriften.

”Lekens och spelets motsats utgörs inte av allvaret. Lekar och spel är ofta mycket allvarliga. Somliga spel spelas på liv och död, och många lekar är grymma. Lekens och spelets motsats utgörs snarare av nyttan. Lek och spel är improduktiva aktiviteter. Ut ekonomisk nyttosynpunkt kan de förefalla överflödiga eller – för att använda en informationsteoretisk term – redundanta.

Av den improduktiva eller redundanta karaktären följer ingenting bestämt angående varstädes i samhällslivet vi kan förvänta oss att återfinna lekar och spel. Det finns visserligen speciella lek- och spelplatser, men det betyder inte att lekar och spel skulle återfinnas uteslutande eller ens företrädesvis på dem.

[…] Uttrycken ‘lek’ och ‘leka’, liksom ‘spel’ och ‘spela’ uppträder i en fascinerande mångfald sammansättningar och sammanhang. Ett sakta fladdrande segel sägs leka. Vi har uttrycket ‘harpolekare’. Inom tekniken avses med spel dels en vinschanordning, dels ‘skillnaden mellan hålets och axelns mått vid cylindriska förband’. Då fisken avsätter mjölken och rommen sägs den leka. Vi har både uttrycket ‘parningslek’ och uttrycket ‘parningsspel’.”
(Sida 55-56).

Homo ludens.

Bland Grönlands eskimåer fanns till helt nyligen en sedvänja, den så kallade sångkampen, som kan få 1500-talets finska rättsförhållanden att framstå som fredliga och behärskade.

När en eskimå vill inge klagomål mot en annan eskimå utmanar han denne till en sång- eller trumkamp. Härefter samlas hela klanen eller stammen, i finaste utstyrsel och festlig sinnesstämning. De två parterna angriper varandra med skymfliga sånger, ackompanjerade av trummor. Man gör ingen skillnad mellan välgrundade anklagelser, häcklande påståenden och rent förtal. En sångare räknade upp alla de personer som blivit uppätna av motpartens hustru och svärmor. Opponenenterna fustar och fnyser och stångas samt binder fast varandra vid en påle; somliga stammar tillåter slagväxling, andra inte. Åskådarna faller in i sången, applåderar och eggar moståndarna bäst de kan. I kampens pauser samtalar protagonstierna med varandra i alla vänskaplighet. En sångkamp kan utsträckas över en följd av år, allt medan parterna hittar på nya sånger och nya förbrytelser. En person kan ha flera sångkaper igång samtidigt. Till sist bestämmer åskådarna vem som har vunnit. Oftast blir moståndarna genast vänner igen, men det händer att den utskämda och fölorande parten ger sig till att emigrera.

[…] Det är [Johan] Huizingas tes att lag och rätt, liksom den mänskliga kulturen överhuvudtaget, har sitt ursprung i leken. Därför är eskimåernas sångkamp ett viktigt exempel eller belägg. Sångkampen är en rättegång i form av ren och skär lek. Den omges av största munterhet och är (var) den huvudsakliga formen av underhållning i det grönländska samfundet. Hade man inte grälat av andra anledningar, så startade man ett gräl för underhållningens skull.

Sångkampen är alltå en kamp, den är en ‘agonistisk’ form av lek (av grekiskans agon, strid eller kamp). Enligt Huizinga är kamp och lek närbesläktade – eller identiska – fenomen. Han menar rent av att krig är lek.”
(Sida 61-62).

”Alla hittills uppställda teorier om leken är enligt Huizinga missvisande. Enligt en teroi ger leken helt enkelt utlopp för ett överflöd av energi, enligt en annan bottnar den bara i ett behov av avkoppling. Enligt en tredje teori är leken en förberedelse för eller rtäning i arbete, enligt en fjärde uppövar den individens självbehärskning. Och så vidare. Man har försökt ange vari lekens nyttighet, dess funktion, består, och härvidlag har man genomgående reducerat leken till någonting annat än lek.

Det essentiella i leken är – uttryckt på engelska – ‘it´s fun’. Andra moderna språk saknar enligt Huizinga exakta motsvarigheter till engelskans ‘fun’. (De svenska uttrycken ‘rolig’ och ‘skojig’ duger i varje fall inte, om inte annat så av etymologisk skäl: Det förra betyder lugn eller vila, medan att ‘skoja’ är att vandra omkring och tigga). Hur som helst: Denna ‘fun’-kvalitet kan inte reduceras till något annat begrepp; den utgör en ‘absolut grundläggande livsform’. Leken är ett självständigt fenomen, också bland djuren; den är lätt att känna igen och omöjlig att förneka. Man kan, säger Huizinga, förneka snart sagt alla abstraktioner: Rättvisa, skönhet, sanning, godhet, själen och Gud. Men leken kan man inte förneka. Allvaret kan bestridas, leken inte.

Huizingas övergripande tes är att kulturen eller civilisationen uppstår och utvecklas i leken, som lek. Myt och rit är lek, ja själva språket är lek: Bakom varje abstrakt uttryck ligger en metafor, och varje metafor är en lek med ord. […] Man skulle kunna säga att leken enligt Huizinga är ett urämne. […] Huizinga är därför förhindrad att tala om exempelvis lek och arbete; han talar bara om lek. Allt är lek, till och med krig är lek.

Min egen framställning kan kanske förefalla vittfamnanden, men den är inte hälften så vittfamnande som Huizingas. Mitt grundbegrepp – ‘social responsivitet‘ – skall inte uppfattas som något slags urämne, vilket vid sin sida inte skulle tolerera några andra – lika grundläggande – begrepp. Jag hävdar inte att allting skulle vara social responsivitet. Å andra sidan: Vad är det som gör leken till lek? Vari består ‘it´s fun’? Mitt svar är ju klart. Det är responsiviteten som är ‘fun’. Att leka är att respondera.”
(Sida 62-63).

”Huizingas samlade karakteristik av leken lyder så här:

  • Leken är en frivillig aktivitet. Lek och tvång utesluter varandra. Leken är ‘överflödig’, den bottnar varken i fysisk nödvändighet eller moralisk plikt.
  • Leken hör, för det andra, inte till det vanliga eller ‘verkliga’ livet utan utgör snarare ett avbrott i detsamma, vilket framgår av dess låtsade karaktär. Leken har inga yttre mål eller syften utan utgör sin egen anledning.
  • Leken är, för det tredje, en avgränsad aktivitet i såväl tid som rum; den har en början och ett slut, och den utspelas alltid på en speciell plats (en arena, plan eller cirkel, ett tempel, en scen, ett bräde eller en bana, en domsal eller ett slagfält etc)
  • Leken skapar vidare ordning eller är ordning: Den följer regler. Varje lek har sina regler, och dessa är absolut bindande. Varje lek får sin bestämda form och kan därefter bli till en tradition.
  • Till sist: Leken är spännande, dess utfall är alltid osäkert.

Åtminstone ytterligare två kännetecken är viktiga, men de ingår inte, såvitt jag förstår, i Huizingas definition av lek. Dessa utgörs å ena sidan av lekens ‘agonistiska’ karaktär av konkurrens, strid och kamp och å andra sidan av dess rituella karaktär.

Det framgår att Huizinga inte skiljer mellan lek och spel, samtidigt som hans karakteristik främst tar fasta på sådana kännetecken som intuitivt är att hänföra till spel snarare än lek. Karakteristiken förefaller på en gång för vid och för trång. Att den inkluderar för mycket – allt från kortspel till krig – bekymrar mig mindre än att den utesluter åtskilligt som jag skulle vilja beteckna som lek. [… Exempelvis utesluts] alla aktiviteter av engångskaraktär. En improvisation framstår [således enligt Huizinga] som lek först om och när den formaliserats och därmed upphört att vara improvisation. Detta betyder kanske i sin tur att någon form av kreativitet enligt Huizinga inte utgör något nödvändigt kännetecken för leken (och än mindre för spelet).”
(Sida 63-64).

”Spelet är organiserad lek. Vilket betyder att spelet inte längre är lek. Spelet är organiserad social responsivitet. [Medans] leken är responsivitet, rätt och slätt. I det ögonblick som allt har blivit till spel och all lek har upphört är kulturen avslutad, färdig. Från och med nu är kulturen ett enda stort avtalsverk.

Annorlunda uttryckt: En levande kultur förutsätter redundans. När man förföljt och lagstiftat bort all redundans, återstår bara att ‘flippa ut’. […] Lekens frambrytande kan vara chockartat, men det kan också ske smygande. Leken kan dyka upp på scenen, utmanande och iförd full mundering, men den kan också komma som en tjuv om natten. Understundom händer det att leken kommer och går, utan att någon lägger märke till den. Leken är ofta förklädd till allvar.

I spelet formaliseras den sociala responsiviteten, den underställs regler, bindande regler. Men en lek som följer en på förhand uppgjord regel är ingen lek. I leken stavar man fel och sjunger falskt. Istället för den förväntade responsen kommer någonting helt annat. Stimuli missuppfattas och förväxlas. I leken är stimuli och responser invändigt förbundna: Responderar jag på en kotte som [om den vore] en gris, så är kotten en gris. Responderar jag på mig själv som vore jag min far, så är jag min far, eller far och son på en gång.

Innebörden av lekens låtsaskaraktär är denna: I leken är det responserna som bestämmer över världen, inte världen som bestämmer över responserna. Härav följer att vi i Första Mosebokens första kapitel kan läsa om den yttersta leken – Guds lek. Gud sade: Varde ljus. Endast i leken kan det inträffa att det också prompt vart ljus.”
(Sida 64-67).

Annonser

2 Replies to “LEKDRIFTEN & HOMO LUDENS”

    1. Hej Linnea! Kul att du visade intresse 🙂 !

      Som du ser av texten så är den hämtad från Johan Asplunds underhållande bok Det sociala livets elementära former från 1987. Så som jag tolkar Asplund så menar han att Huizingas version av fenomenet lek till stor del sammanfaller med fenomenet spel. Eller med andra ord, att Huizinga inte gör någon skillnad mellan lek och spel.

      Det gör dock Asplund. Skillnaden består i att lek är ”ren” social responsivitet, som kan bryta fram var som helst och när som helst, saknar ”nyttofunktion” och skriver sina egna regler här och nu, regler som kan skifta från gång till annan. Till skillnad från spelet som ofta har en tydlig avgränsning i såväl tid som rum, samt följer vissa på förhand givna regler — alltså en form av disciplinerad social responsivitet.

      Ungefär så har jag förstått skillnaden mellan Huizingas och Asplunds lekbegrepp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s