Därför är jag en HSP!

För en tid sedan blev jag uppmärksammad på HSP — Highly Sensitive Person. För mig var det ett nytt begrepp inom personlighetspsykologin, men det träffade rätt skapligt mitt i prick. Därför ska jag här nu motivera på vilket sätt jag för närvarande räknar mig till HSP:arnas skara.

Det var genom ett av Branding Spirits blogginlägg som jag först av en ren slump kom i kontakt med HSP-begreppet, ett inlägg som har fått ett närmast översvallande antal kommentarer och därför har knoppat av sig en ny blogg. Många kände igen sig i beskrivningen av denna känsliga person, så även jag. Så jag funderade lite, och läste lite till — t.ex. i Wikipedia. Sökte även på YouTube och fann som vanligt något av intresse. Ett exempel i mängden:

Jag tog mig också för att låna två böcker i ämnet: Psychoterapy and the Highly Sensitive Person av Elaine N. Aron och Making Work Work for the Highly Sensitive Person av Barrie Jaeger. Har knappast sträckläst dem, utan snarare gjort nedslag här och där allteftersom intresse och nyfikenhet har lett mig. Jag har också tagit del av Video-sidan på ovan nämnda nyskapde blogg, http://hspinformation.wordpress.com/video, vilken kan rekommenderas för den som vill ha en hyfsat snabb introduktion till ämnet.

Inför nedanstående förteckning över argument för att jag räknar mig till HSP-skaran har jag använta olika källmaterial vad gäller min egen personlighet. Dels utgår jag från egna minnen från barndom och uppväxt, men också utifrån reflektioner kring hur jag fungerar idag som vuxen. Vissa av dessa minnesfragment och reflektioner har redan tidigare dokumenterats i en självbiografisk historia som jag skrev 2007—2009 med titeln Utbrändhetens ansikten, och det har förstås varit till stor hjälp. Men jag har även utgått från vad andra har tänkt och tyckt, bl.a. en kvinna som jag hade en relation med under sju års tid.

Då så, här kommer då listan över argument… i osorterad ordning :-).

Min förteckning över argument…

  • Jag överväldigas ganska snart av alla intryck vid folksamlingar och sammankomster som fester eller släktmiddgar, blir ”trött i huvudet” och tystnar alltmer ju längre tiden går.
  • Min kropp svarar i regel snabbt på mediciner, även i relativt små doser, och jag får ofta biverkningar.
  • Jag har relativt låg smärttröskel.
  • Efter en trafikolycka vid 18 års ålder hade jag under många år därefter lätt för att gå in i chocktillstånd (yrsel och hyperventilering) vid smärta, t.o.m. sprutor och blodprovsnålar. Jag hade också under flera år svårt för att se blod, t.o.m. på tv.
  • Jag behöver mycket ”down time” för att få energi till social interaktion.
  • Jag har i regel alltid haft svårt för att växla mellan fokus på arbetsuppgifter och fokus på social interaktion med kompisar/kollegor, jag känner mig ofta utmattad och ”tom i huvudet” när jag växlar från det ena till det andra.
  • Har alltid haft svårt att prestera bra när någon ser på.
  • Har lätt för att tolka in implicita innebörder i olika budskap från omgivningen.
  • Tycker om att analysera vardagligheter.
  • Jag har ”gått in i väggen” och fick diagnosen utmattningssyndrom 2005.
  • Jag har alltid haft svårt för ”kärva, manliga män” och har också haft svårt för när andra vill se mig som ”en typisk man”.
  • Har en bra självkänsla men ett sämre självförtroende (p.g.a. att jag finner sinnesfrid och ro när jag är själv men överväldigas lätt av intryck och blir orkeslös i sällskap).
  • Hade ganska lätt för att gråta och vara ledsen när jag var barn. Värst av allt var att göra någon annan illa…

Ja, det finns mer att fylla på med… men det var vad jag kom på nu i varje fall :-).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s