Strejk inleds kl 00:00!

Yep, nu är beslutet klubbat: Föräldrastrejken inleds vid midnatt, om än i något begränsad skala!

Berörda parter är underrättade och har förberetts så att de står färdiga för tjänst imorron, än så länge med inhandling och sedan kökstjänst i form av såväl lunch som middag (de har själva fått besluta om menyn och ingrediensinventering i skafferi och kylskåp). Själv tänker jag förvisso uträtta tvätten på morronkvisten och kan tänka mig att vara behjälplig i köket, men då i mycket begränsad omfattning. Kommer säkert att bli en del andra föräldrasysslor, men nu är i varje fall de två värsta föremål för detta strejkvarsel.

Imorron kväll kommer föräldrastyrelsen – dvs alla mina grå 😉 – utvärdera utfallet av strejken för att därefter göra en bedömning huruvida ytterligare åtgärder är nödvändiga eller ej.

Annonser

14 Replies to “Strejk inleds kl 00:00!”

  1. Helt rätt – ibland måste man bara gå i strejk! Jag kör hårt med argumentationen att alla ska ha lika mycket fritid – varför ska jag ställa mig i köket det första jag gör när jag kommer hem medan alla andra kan gära precis vad de vill? En gång tog jag en macka innan jag åkte från jobbet och ryckte bara på axlarna och sa att ”ni får fixa nåt, jag har redan ätit” när alla började trampa runt och fråga vad det blir för man (ett uttryck jag avskyr f ö – det BLIR ingen mat, någon måste laga den). Det tog skruv och efter det händer det faktiskt att familjenr ringer och frågar vad de kan börja med när jag inte hunnit hem än…

  2. Håller tummarna för att det funkar!
    Vi försöker redan nu införa gemensam städdag på torsdagar då alla ska hjälpa till. Fast den här veckan blir det imorgon.

  3. Hehe, tack för det!
    Ja, gemensam städdag har jag tillämpat sen ca 3 år – varje söndag förmidddag innan ungarna går över till exxet. Fast nu i sommartider har det blivit lite hipp som happ med det. På det sättet är sommarlovet en pina, det blir lätt att de gängse rutinerna sätts ur spel å dagarna får inte längre den struktur som de behöver ha…

  4. Mmm, vill förtydliga att det inte så mye handlar om vad barnen gör eller inte gör utan snarare deras _attityd_ till det… Det krävs ett enormt tålamod för att få dem _villiga_ till sinnes… Som om de bodde på nåt himla hotell med slavar som tjänstefolk… Antar att det handlar om att de behöver tycka att det är _kul_ att vara behjälpliga, därav att de idag själva ska få lösa problem å så efter ”eget huvud”… Sen får jag försöka acceptera att saker och ting blir som de blir – kanske har jag för lätt för att fungera som en Kronos, typ…?

  5. Vi har precis haft värsta diskussionen om veckopeng, mannen och jag. Han tycker att barnen ska få veckopeng om de städar sina rum. Jag tycker: varför ska de få betalt för någonting som är självklart att man ska göra?
    Så nu har vi sagt så här: när man är så stor att man kan ta ansvar för sitt rum så är man också tillräckligt stor för att få veckopeng. Jag tycker också det är viktigt att de får rätt inställning, lika bra att börja nu.

    Som tonåring trodde jag absolut att jag bodde på hotell. Kunde knappt koka makaroner när jag flyttade hemifrån.
    Usch, så hemskt när man tänker på det…

  6. Låter som en vettig strategi ni ändå har lyckats komma fram till 🙂 ! Även om det skulle kunna leda till diskussioner småningom när barnen vill veta _exakt_ vad de behöver ta ansvar för i rummet och på vilket sätt det ev kan tänkas vara kopplat till veckopengen – direkt eller indirekt…

    Har själv liknande erfarenheter som du av hur det var att flytta hemifrån, men på något vis funkade det ändå rätt bra att flytta 30 mil hemifrån. Lyckades nog snappa en del, trots att ingen egentligen var särskilt intresserad av att verkligen lära mig vissa grundläggande saker. Ett exempel är klädvård, som jag aldrig sysslade med när jag bodde hemma… Men på nåt sätt visste jag ändå ungefär vad jag skulle göra, vilket jag tolkar som att jag lyckades imitera det som morsan gjorde utan att egentligen vara särdeles intresserad…

    Men något har man väl lärt sig av en uppväxt på hotell, och det är la att engagera sig lite mer i sina barns utveckling ;)!

  7. Här betalas inte ut månadspeng för att man ska städa sitt rum, plocka undan efter sig, ställa in i diskmaskinen etc Allt som rör våra gemensamma ytor ska alla hjälpa till med – jag kan inte alltid förvänta mig att de ska ta initiativ, men om jag ber t ex 17 att han ska dra runt dammsugaren så gör han det och får inget extra betalt för det. Hans eget rum ser sedan ut som ett bombnedslag…men jag stänger dörren 🙂
    Däremot betalar jag gärna för större jobb som jag slipper göra , tex olja altangolv. Men då ska det vara ordentligt gjort (och det blir det oftast).
    Sedan får man vara lite fiffig – jag slutade tex att tvätta åt 15 när hon var som värst med att lägga alla sina kläder på golvet – jag hade nogsamt förklarat innan att kläderna inte mår bra av det och att det inte är särskilt juste mot den som lägger ner en massa tid på att tvätta. Och om hon inte skräpte sig fick hon sköta tvätten sjäslv….trots det fortsatte hon – då slutade jag tvätta och ordningen i rummet ändrades raskt till det bättre. Sedan är ju minnet lite kort, men då kör man samma medicin igen….
    Sedan tror jag att det är viktigt (precis som du säger) att vara glad för ATT de gör en del saker, inte ha en massa synpunkter på HUR. Det får man ta vartefter.

  8. Ja, det låter ju vettigt… Och något av en önskedröm för min del, dessvärre 😦 … Men jag jobbar på det, även om det sker med en motstånd som liknar en orkan emellanåt…

    Mina dilemman är åtminstone tredelade:
    – Dels har jag ett exx som kör hotellstuket hos sig, och hur mycket jag än påminner såväl henne som ungarna om det så blir det aldrig någon bättring… Så jag ger henne bara indirekta pikar det nu för tiden, och så pratar jag förstås med ungarna när de är hos mig… I regel har det kommit igång hyfsat och funkat sisådär i slutet av deras vecka hos mig, men när de kommer tillbaks en vecka senare så är det mesta förstört o det är bara att börja om från början, ungefär… Så har det varit de gångna ca 5 åren, trots att jag tom släpade iväg såväl henne som mig själv (för att vara ett stöd för henne) till en föräldrautbildning (COPE) för några år sen… Utan några långsiktiga resultat, dessvärre 😦 …

    – Dels har jag en dotter som inte är helt psykiskt stabil, efter ätstörningar och ångestattacker som började för ca 1,5 år sen. Hon går fortfarande på psykofarmaka och är bra mycket bättre än förra året vid den här tiden, men hon är väldigt stresskänslig och ramlar i princip ihop så fort hon får krav på sig…

    – Dels har sonen en utvecklingsstörning, vilket gör att han är sen med en del egenskaper i förhållande till sin ålder – t ex såväl grov- som finmotorik, språk, förmåga att fatta beslut…

    Så, nä, det är inte en helt enkel situation och jag kan inte bara köra på med ”mina metoder” för då pajar det mesta bara ihop och vi mår alla dåligt… Så det blir hela tiden någon slags balansgång som kanske är något mer prekär än inom en del andra familjer…

  9. Ja det kan ju inte vara särskilt lätt om föräldrarna har så olika syn i frågan – och om kidsen har de problem du beskriver antar jag att det är viktigt att vara konsekvent i sina krav – mina klarar ju av att det kan vara lite olika , men jag gissar att det är enormt stressande för dina…Jag förstår att du har det svettigt! Men att gå i strejk tror jag inte är så dumt? Det kanske är lättare att förstå om det blir konkret, typ ingen har städat/lagat mat/handlat – vad ska vi göra åt det? OCh sedan berömma utan bara den när de försöker lösa situationen, även om det innebär vidbränd mat och ingen dammsugning i hörnen, typ…

  10. Ja, ingen tycker väl att det är roligt om man får klagomål på det man gör. Beröm är nog jätteviktigt. Och att barnen får vara med och bestämma kanske? Har kompisar som har söndagsmöten där de går igenom veckan, delar ut arbetsuppgifter, bestämmer mat och sånt.

    Pruddelutt: bryr sej barnen om ifall det inte blivit städat , och tar tag i det själva? Jag undrar om jag skulle ha brytt mej när jag var i tonåren.

    Med veckopengen menade jag just att det inte är någon koppling mellan peng och städning utan en mognadsgräns. Fast jag går ofta i fällan att det än så länge tar mindre energi att städa upp själv i det gemensamma lekrummet än att tjata och följa upp att de ska göra det själva. Detta lär väl straffa sej framöver…

    Intressant att du visste hur du skulle göra genom att imitera din mor. Hade en intressant diskussion om detta med mannen, min bror och min mor för lite sen. Ingen av männen ansåg att de hade lärt sig något genom observation. Jag har flera såna ”scheman”. När vi fick mammas mangel för lite sen visste jag först inte hur det funkade, sen kom jag plötsligt ihåg hur hon gjort – 20 år tidigare. Rätt häftigt!

  11. Jodå – även kidsen har en gräns när de tycker att det går FÖR långt….fast den ligger längre bort än min. Men den finns – jag har testat! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s