Ah, äntligen…

…en dag med ihållande regn – den har varit efterlängtad 😀 !

Nyss hemkommen efter min obligatoriska morgonpromenad (vilken brukar infalla mellan kl 7 och 8 de flesta mornar) å livet känns rätt OK 🙂 . Även om gårdagen kanske inte blev fullt så produktiv, men jag tog i varje fall mig i kast med att klippa häcken på framsidan av huset å bara det tog 2,5 timme i anspråk – och tre fullknökade sopsäckar med grenar och blad kördes till kompoststationen. Kände mig ändå rätt nöjd med gårdagens förvärv! Hade tänkt ta mig an buskarna på baksidan av huset idag, men det sätter regnet P för. Vilket dock är helt OK, för dels finns det annat att göra och dels kanske inte en slöardag vore helt fel- så att man har ork och inspiration kvar för resten av veckan, typ. Har ännu inte bestämt mig för vilket det kommer att bli…

Nå. Det bästa under gårdagen var dock helt klart den attityd som såväl dotran som sonen visade upp. Utan knot eller diskussioner accepterade de när jag proklamerade att jag emellanåt kommer att behöva deras assistans med diverse göromål, och att vi för enkelhetens skull kommer att tillämpa ”varannan damernas” – alltså att de får hjälpa till varannan gång när jag vill ha deras hjälp, och det oavsett vad det är för göromål.

Var redigt kul att höra dotrans ”Jajamensan!” en stund senare när jag bad henne klippa gräset på framsidan innan jag gav mig på buskarna med häcksaxen 🙂 . Å ett par timmar senare fick sonen slita sig från sin flygsimulator för att istället ta fram skottkärran i förrådet och sedan knota iväg nämnda skottkärra, varpå två av de tre fullpackade sopsäckarna låg, till kompoststationen. Nå, det var lite knot på vägen dit (ca 3-400 m?) på grund av ett knä som han haft ont i några dagar. Men, det gick ändå redigt bra 🙂 .

Å en stund senare var det dags igen för honom att hjälpa till med middagsmaten (dotran var vid det tillfället ur huset, hos en kompis) och det gjorde han också utan att knota. Tvärtom tog han själv initiativet att plocka ur grönsakerna i kylen, å satt igång med salladen utan minsta tvekan 🙂 . Nå, han frågade hur stor bit av gurkan han skulle skära upp, men det var allt – resten gick som en dans och han fixade det alldeles själv 🙂 .

Gött när man kan känna sig stolt över sina barn 🙂 !

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s