Den vita sorgen och det meningslösa jaget…

På vägen hem från kärestan för nån timme sedan – det blev en ”rumphuggen” helg tillsammans på tu man hand eftersom mina föräldrar var uppe o hälsade på mig och hennes bror henne – stod det klart för mig att jag åter hade kontakt med den där konstiga känslan av att uppleva mig själv som meningslös. Ett märkligt fenomen det där, och inledningsvis fick det mig att tänka på hur jag egentligen har det i vår relation: Hon är den fasta och stadiga oxen, med tydliga gränser och revir, emedan jag är fisken som simmar kring henne med ett ideligt sprattlande varthelst vattenvirvlarna för mig.

Det är dock så lätt att endast ta sats ifrån det man nyss har varit med om, och jag hade nätt och jämnt börjat fundera lite närmare på det när det slog mig att den vita sorgen jag hade känt (kolla under CITAT-fliken upptill här i bloggen för att finna vad jag menar 😉 ): Det hade egentligen inte så mycket med hennes och min relationen att göra, inte mer än indirekt i varje fall, utan istället är det relationen till framför allt min mor som spökar – precis som den gjort sen jag var en liten parvel! Det manifisterar sig nämligen som en slags sorg, men jag vet inte vad det är jag sörjer – därav namnet den vita sorgen. Men jag kopplade i varje fall ihop det med att föräldrarna varit å hälsat på hos mig över helgen och att de åkte hem igår. Själv hann jag aldrig känna efter särdeles mycket av detta under gårdagen – och gör inte det så ofta nuförtiden – men på nåt sätt var det ändå som om ett svagt ”eko” från mitt tidigare känsloförråd återkom.

Nå, jag ska skriva mer om den vita sorgen under CITAT-fliken senare. Hur som helst, det var bara en liten känning denna gång och den blir allt svagare för varje gång… Som tur är 😉 .

Hmm, det här blev väl bara flummigt värre… Men som sagt: Ska försöka reda ut begreppen lite grann småningom…

Nu är det dags att bita ihop: Har en SPSS-uppgift som helst ska vara inlämnad i eftermiddag för att jag ska få nåt betyg från doktorandkursen… Fullt ös, med andra ord…

Annonser

2 Replies to “Den vita sorgen och det meningslösa jaget…”

  1. Mycket intressant om den vita sorgen… Det är ett ord jag ska börja använda. Känner igen den där odefinierbara känslan.

  2. Yep, jag hoppas kunna återkomma snart igen i ämnet för jag har i princip bara skrivit hälften i citat-delen och inte alls redogjort för hur jag tycker att den vita sorgen berör mig…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s