Säga vad man vill om ”Mannen som pratar med hundar”…

…men jag kan inte låta bli att delvis känna igen mig själv i mycket av det han, det vill säga Cesar Millan, beskriver när det kommer till hur man bemöter en hund för att få den att bete sig på önskat sätt.

Jag kan ha otaliga reservationer mot vissa av hans metoder, men den grundläggande teorin om dominans verkar hålla sträck i många besvärliga fall. Och om alternativet i många fall är att avliva hunden på grund av dess beteende, så kan man ju diskutera hur pass olämpliga hans extremare metoder egentligen är. Sen må Dorra o Sten bli exakt hur hysteriska som helst över det 😉 .

Jag vet inte, men det känns som om åtminstone två fenomen för egen del är förknippade med programserien:

  1. Den som rekommenderade mig att se serien var kärestan, som råkar vara oerhört hundrädd. Kändes märkligt att hon skulle rekommendera mig att se den, eftersom jag själv tänkt se den men avstått därför att jag då skulle ha velat ha henne som ”diskussionsplank” efter att ha sett den (det visste jag) å det skulle hon normalt sett vara lagom intresserad av (dvs inte alls). Jag trodde alltså att jag inte skulle kunna diskutera det jag sett med henne, å därför avstod jag helt från att se programmen… Hm, jag är inte lite knäpp, typ, va… 😉 ?!
    Åsså visar det sig att hon var väldigt imponerad av det hon sett och verkligen rekommenderade mig att se på det… Ibland är kvinnor bara rätt så krångliga att förstå sig på…
  2. Nå, det andra fenomenet är att efter dagens avsnitt så kände jag igen mig själv vädligt mycket i hans beteende… Nå, jag har ju inte haft hund sen jag var 19 bast men då hade jag å andra sidan umgåtts med en hund i princip varje dag ända sedan jag var 6… Å det jag kände igen var hans bestämdhet, som var så tongivande att det räckte med gester för att hunden skulle förstå vad den skulle göra… Precis samma beteende som jag själv tillämpade, i synnerhet när jag visade mitt ogillande för vad hunden gjorde… Å gissa, ja, det funkade hver gang 😀 !

Oj, vad besvärligt 😦 … Nu fick jag sån lust att skaffa hund igen… En känsla som jag välan har haft tidigare i livet då och då, men som jag lagt på hyllan sen jag träffade kärestan… Hmmm, knäpp var ordet … I dubbel bemärkelse… eller i hur många bemärkelser som helst, förresten…

Nu är det gonatt, för nu börjar bokstäverna dansa banandansen märker jag… Ja, faktiskt:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s