Sjukvårdsrådgivningen om ångest

Fick fatt i en himla bra länk till sjukvårdsrådgivningen som handlade om definitioner av det som vi kallar ångest. Tack för den Zozo :)!

Finns flera matnyttigheter där, tycker jag. T ex att begreppet ångest kommer av latinets angustia, som sägs betyda trånghet. Men i ännu högre grad att ångest som fenomen målas upp som något allmängiltigt, något som alla människor får känning av då och då eftersom det utgör ett kroppens alarmsystem. Min tolkning av det kan inte bli annat än att den som inte någon gång känner ångest inte är en särdeles väl fungerande individ. Således torde total frånvaro av ångest vara något patologiskt, snarare än det omvända :)!

Ett utmärkt sätt att avdramatisera det begrepp som man annars kan tycka har beslagtagits av sjukvårdens experter, och därför kan kännas lite främmande att använda i beskrivningen av sig själv.

Däremot är jag mera tveksam till det de kallar för rationell ångest vs. irrationell ångest, där den förra är begreppet för ”vanlig ångest” och den senare för ”sjuklig ångest”. Det där med ”uppenbar orsak” till ångesten måste väl ändå vara en vansklig historia, en bräcklig is att ge sig ut på? Kan verkligen frågan om orsak och verkan vara så enkel? Njae, har inte krafter nog att fördjupa mig mer i det nu, men jag håller uppe ett frågande finger i luften ändå…

För egen del vill jag gå lite längre än Sjukvårdsrådgivningen, i varje fall på det språkliga planet. Jag byter ut begreppet ångest helt och hållet och kallar det istället för skräck. Finns det nu fortfarande någon ”out there” som säger sig vara helt fri från ångest? Har vederbörande i sådana fall inte heller någonsin upplevt skräck? Nej, jag tror inte det (meddela mig gärna om så är fallet ;)!). Det är på det planet jag vill använda begreppet ångest – det är alltså detsamma som skräck.

Å detta är inte bara en övning i att vända och bända ord, å att det stannar vid det. Orden utgör inget självändamål, i synnerhet inte för den som har intresse av att utveckla sig själv (låt gå för att kalla det att rehabilitera sig), utan är i själva verket det absolut nödvändiga krav för att någon utveckling över huvud taget skall vara nödvändig. Ordens makt är oerhörd, så låt oss inte falla för pragmatikerns lättja och kalla det ”ordbajseri till ingen nytta alls”! Orden behövs för att processen skall kunna initieras, upprätthållas och slutföras. Processen som för den utbrände kan beskrivas i följande steg: Identifiera ”sårbarheten” -> erkänna -> acceptera -> bekräfta -> agera/handla -> ”läka”. Ska försöka återkomma med en mera utförlig beskrivning av hur jag tänker mig att innebörden av dessa steg kan se ut. Å det handlar inte om abstrakta teorier utan tvärtom om självupplevda ting…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s