Inte ofta…

…som jag skriver här i bloggen, men nu har jag gått runt med ett skrivarsug ett par dagar så då är det la dags igen – typ ;)!

Nå, det blir ändå inte särdeles mye skrivet. Tänkte mig först en kort sammanfattning av dagsläget å sen några ord om vad jag tänker mig ”komma skall” på denna blogg – för det jag har i åtanke är något som kanske kan kallas en ”kursändring” av något slag.

Dagsläget
Nå, så hur står det till idag då? ”Ganska bra”, kan jag svara på det. Det har ju runnit undan lite tid sen senast, men trots att det till det yttre kanske inte hänt så värst mycket att skriva om så har det väl hänt en del saker inombords. Så att säga.

Den medicinska rehabiliteringen börjar närma sig slutet. Sista träffen med fredagsgruppen är fredagen 1 juni. Å jag har väl känt ett tag att jag känner mig ”färdig” där – i synnerhet efter att arbetsträningen kom igång – men se, ibland trillar man ändå dit. Så det känns skönt att det ändå är några träffar kvar, å jag lär mig varje gång något nytt om mig själv. Inte minst när det gäller att förstå hur ord som sårbarhet, smärta, ångest, rädsla och skräck kan maskeras i det vi till vardags kallar stress. Eller kanske rättar uttryckt: Hur dessa känslor kan lägga grunden för det vi så konceptuellt kallar stress. Elementära ord, må tyckas, men just nu för mig oerhört viktiga. Det är också ord som tarvar öppenhet så tillvida att man (i det här fallet jag) vågar visa sig sårbar – såväl för sig själv som för andra. En öppenhet som kan tarva en hel del mod. Ett mod som krävs för att man skall kunna erkänna sina innersta känslor, för att därefter kunna reflektera över dem, å sedermera acceptera dem – å sannolikt avdramatisera dem. Som att ge sig i kast med tabun

Ja, ungefär där befinner jag mig idag då. Vill dock vara tydlig med att detta inte handlar om ett teoretiskt resonemang – med allt vad det innebär av abstrakta nivåer på olika sätt – utan istället väldigt konkreta verklighetsövningar.

Bloggens utveckling
Jag har snart läst ut Jacques Weerups utmärkta ”Vem är Nora Prentiss?”. Av den har jag fått en sån inspiration att skriva ned mina egna kring mig och kärestan… För boken ifråga uppfattar jag som bra av just den anledningen att jag känner igen denna till synes eviga ”kampen” i tanke, ord och handling när man möter o älskar en person som inbjuder till en relation full av kraftmätningar av olika slag. En relation som kanske kan kallas en jämställd relation, i varje fall till det yttre, och som kan ställa de mest invanda tankarna och beteendena på huvet… Kanske i synnerhet dem som handlar om genus, alltså företställningar om manligt och kvinnligt.

Om detta tänker jag nu att bloggen kommer att handla ett tag framöver, sannolikt blandat då och då med sånt som i varje fall tangerar ämnen som utbrändhet och rehabilitering.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s