Njae, det blev ett ännu sista…

…semesterminne, ju 😉 : Resa med barnen till Sälen, där min far tillbringade sin 75-årsdag i en stuga i Högfjällets semesterby. En resa med mycket speciella förutsättningar, på grund av barn som mådde dåligt (sonen mammasjuk och dottern med nyligen konstaterade ätstörningar – båda lika ovilliga att bege sig till Sälen)…

Nåt av det mest psykiskt påfrestande jag varit med om sen vårdnadstvisten för 6 år sen, tror jag – såväl att motivera och förhandla med dem före avresan som tiden till, på plats och på resa från Sälen: Absolut minimalt med stress utlovade jag, samt att inga krav skulle ställas på dotran utan hon skulle i princip bara behöva vara dessa dagar. Villket tillsammans naturligtvis bidrog att jag höll på att stressa ihjäl mig själv för att hinna med alltsammans… Tog ett antal resonerande samtal med mig själv, vilket hjälpte till min stora lycka :D. Så det hela avlöpte rätt så väl ändå: Mor och far vara glada att vi kom upp till dem, sonen fick busa med farfar och testa sin bmx ”på riktigt” ute på myrarna och i liftbackarna, och dottern njöt av att bara göra det hon ville (vilket innebar att hon var med på nästan allt vi företog oss i alla fall 😉 – samt inte minst åt mat ungefär i lika stor omfattning som oss andra).

Väl hemkommen kände jag mig märkligt stark psykiskt, och jag tror att det var denna pärs som var orsaken till det. (Kan i förbigående nämna att jag även hade strul med kärestan innan vi gav oss iväg, vilket var ytterligare ett skäl att känna press… Men, jag tog med mig hennes näst senaste gåva till mig, ett örngott med texten ”Jag älskar dig!” på, så då kändes det något bättre under tiden däruppe :). Väl hemkommen igen så redde vi ut våra förehavanden, tror jag i varje fall ;), för denna gång). Så det blev en resa med många goda förtecken… Kanske är det som kineserna säger: Kris är en sammansättning av kaos och möjligheter…?

Avslutningsvis, för att sätta punkt för noteringarna om årets semester, vill jag ägna en särskilt stor tacksamhetens tanke till min mor och far som har gett mig några riktigt behövliga ekonomiska bidrag under sommaren – de har gjort livet betydligt mycket lättare att leva! Särskilt viktigt har det varit för barnen, upplever jag… Fast det vet de förstås inte om ;)… Barnen, alltså!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s