Ytterligare semesterintryck…

Ja, i år kan jag sannerligen inte klaga på bristande semesterintryck :). Med lite ekonomisk hjälp från mor & far så har det blivit en del trippande hit och dit, företrädesvis per bil. Nu senast ett par dagars semester på tu man hand med kärestan – för första gången sedan vi blev ett par för snart fem (5!) år sedan – till Dalarna. Naturligtvis var även denna tripp delvis färgad av mitt semestertema kyrkor ;), även om vårt huvudmål var Zorn-gården och -museet i Mora.

Avfärden företogs på måndag eftermiddag och vi hann lite drygt två mil innan regnet satte in – ett regn som höll i sig utan alltför långa uppehåll ända tills nästa morgon… Första anhalten blev Leksand, där regnet småningom upphörde under det att vi letade efter öppna kaféer (vilket man kan leta efter rätt länge där vid den tiden på kvällen 😉 ), inhandlande av bröd och bullar i butik samt därefter istället inmundigande av medhavd fika på ett rekreationsområde (Idrotts- och Kulturområdet) nära centrum. Därefter besökte vi naturligtvis Leksans kyrka, vilken var en ytterst pompös byggnad med tydliga karolinska drag (byggnadsstil och inte minst kunliga symboler, kanske den främsta var den enorma kungakrona som omgav spiran i tornets topp). Dessvärre ankom vi staden något för sent för att kunna komma in i kyrkan, vilket naturligtvis skulle ha varit väldigt intressant!

 

Leksands kyrka
Leksands kyrka

Därefter valde vi att ta den västra vägsträckningen längs med Siljan, där vi sedermera härbärgerade oss i bilen vid pass 22-tiden – då 3-4 mil från vårt mål Mora. Att sätta upp vårt medhavda tält var inte att tänka på i det idoga regnandet, så det blev till att köra av vägen och in på en timmerväg för att några hundra meter in i skogen stanna till och stuva om i bilen så att en lämplig sovplats kunde allokeras baktill i herrgårdsvagnen. Blev riktigt mysigt, för att inte säga rymligt ;), men det var ändå svårt att sova på grund av det idoga smattret mot biltaket… Så det var inte förrän vid pass 3:30-snåret som undertecknad fick en något sånär ihållande och vilosam sömn…

När vi väl kom upp vid pass 8:30-snåret hade regnet avtagit och vi kunde spisa frukost utomhus :). Fortsatte sedan färden norrut och anlände Mora strax före lunchdags. Inledde då med en guidad tur genom familjen Zorns hem.

 


Zorn-gården

Ett hus där kanske det mest imponerande var den till taket nio (9!) meter höga Vikingasalen, med det enorma biljardbordet och sin tillhörande punchveranda 😉 samt inte minst de medeltida bonader som prydde de höga sluttande väggarna.

 

 


Det imponerande Stora rummet,
i form av en vikingasal.

Men lika fascinerande tyckte jag att det var att Anders och Emma Zorn kunde leva som ett par under så många år trots de stora ursprungliga socioekonomiska skillnaderna dem emellan. Vilket inte minst avspeglade sig på de olika rummen i huset, där några var inredda i andersk respektive emmisk stil: Anders med sin företrädesvis mörka gröna och röda färgsättning och grova möblemang, Emma med sin ljusa färgsättning med sirligt adliga och gärna guldprydda möblemang. Samt inte minst var Anders Zorns oerhörda produktivitet väldigt imponerande! Det handlade då inte bara om konstverk i form av målningar och skulpturer utan minst lika mycket om praktisk byggnadskonst och utformande av andra nyttiga ting.

Därutöver var det lätt att slås av den oerhörda förmögenhet som paret Zorn måste ha förfogat över, med tanke på husets för den tiden oerhört moderna faciliteter i form av elektricitet, telefon, varmvatten osv, samt inte minst den stora samligen av porslin, silver och antik konst!

Efter rundvandringen i Zorn-gården inmundigades lunch på en i Åhléns-huset belägen restaurang. En lunch som dessvärre inte blev så stor för kärestan då en envis förkylning med ihållande hosta, och därför ivrigt inmundigande av halstabletter sedan dagen före, hade förtagit hennes matglädje :(. Så det blev 1,5 portion för min del istället av den goda kummeln ;)!

Vandrades tillbaks i riktning mot Zorn-muséet var det inte svårt att lägga märke till den skapligt centralt belägna, och till Zorn-gården angränsande, Mora-kyrkan, vilken tycktes vara mycket väl uttänkt i blickfånget när man vandrade längs gågatan i handelscentrumet. En kyrka, som likt kyrkan i Leksand, bar på en tydlig kunglig symbolisk markering från den karolinska tiden (vilket sannolikt hade att göra med restaurationer efter en brand i slutet av 1600-talet).

Mora kyrka

Rundvandringen på Zorn-muséet gav oss en insyn i Zorns oerhörda konstnärliga produktivitet. Mest slogs jag dock av att det var väldigt få kvinnor, utöver hans mor Mona, han porträtterat som inte bar hans fru Emmas anletsdrag! Och flera av de andra få kvinnoporträtten som inte gjorde det var inte särdeles detaljerade i ansiktet. Så det där med att måla kvinnoporträtt vete spurs om han var särdeles fena på!

Nåväl. Efter ett besök i Mora kyrka och en fika vid Siljan-stranden, samt en guidad tur i Zorns gammelgård med tillhörande vävnadsuställning anträdde vi så färden mot Sollerön, där vi hade för avsikt att slå nattläger. Denna gång var tanken att använda tältet, främst för att kärestan ansåg sig vara i behov av en dusch ;). I förberedelserna inför vår dalatripp hade jag identifierat Sollerö camping, men kärestan var tveksam till en sådan konventionell (caravan-)anläggning: Dels på grund av det sannolikt höga priset, dels på grund av det sannolika klientelet (dvs husvagnar)? Så inledningsvis hade vi siktet inställt på en alternativ camping som hon och hennes bror en gång bott på, vilken sades vara såväl billig som trevlig. Problemet var dock att hon inte var säker på att hitta dit, men väl på plats på Sollerön hittade vi skylten till Kulåra – där det visade sig att den nämnda campingen låg :). Dock, under färden dit, konstaterade kärestan att någon dusch hade de ju inte så det fick mest bli en rekognisceringstripp dit för bättre lägga stället på minnet. Så, något tveksamma for vi till Sollerö camping, vilken dock visade sig vara ”bättre” än förväntat: De hade en hyfsad tältavdelning, priset var överkomliga 120 kr/natt och dusch- och toalettutrymmen såg skapliga ut! Så att så fick det bli :).

Natten i det lilla tvåmannatältet överlevdes, men inte så mycket mer… Dessvärre hade nu min vanligtvis onda rygg vant sig vid luftmadrassunderlaget och dessvärre intagit just sin vanligtvisa ondhet och stelhet :(. Därutöver gjorde min usla blåsa sig påmind inte mindre än tre gånger under natten… I kombination med ett synnerligen snacksaligt schweiziskt tältgrannskap så var det upplagt för ännu en sömnstörd natt… Men, vi slapp i varje fall regnet :).

Onsdagen inleddes med en något tidigare frukost ute i det fria än dagen innan, samt för säkerhets skull en snabb ihopplockning av tält och pryttlar eftersom regn såg ut att vara i antågande… Nu satte vi kurs mot Rättvik för att vi på så vis skulle ta oss ned längs med östra sidan av Siljan. Och detta trots att vi redan i Leksanstrakten observerat skyltar som sade att det var cruising-meet i Rättvik hela veckan och därför risk för trafikstockning… Men, så fick det i varje fall bli.

Först dock en runda på Sollerön, så vi besökte Vikingamuséet (vilket i förhållande till entré-priset om 40 kr/person var en klar besvikelse 😦 ), Sollerö kyrka, samt Sollerö hembygdsgård med tillhörande vandringsled kring ett av Sveriges största gravfält från stenåldern och framåt.

Sollerö kyrka

Mest imponerande med kyrkan var det enorma koret, vilket mot väggen var utsmyckad som ett antikt tempel (pelare och därbakom en perspektivmålning som gav ett bra djup i upplevelsen). Hembygdsgården var något av besvikelse, och i ännu högre grad gravfältet med tillhörande vandringsled, men bjöd i varje fall på gott fika :).

Anträdde så färden mot Rättvik, där den första anhalten blev Rättviks kyrka. Denna kyrka var till skillnad mot främst Leksand och kanske Mora kyrka en mera sakral angelägenhet eftersom de kungliga symbolerna stannade vid några kungaporträtt nära utgången. Dock hade denna kyrka ett imponerande kor, vilket inleddes med som jag vill minnas ett fyra meter högt krucifix inom ramen för en triumfbåge. En annan tydlig kontrast gentemot tidigare nämnda kyrkor var att detta uppenbart var en kyrka i fattiga trakter. Exempel på detta var att gravgården var full av träkors, vilka helt lyste med sin frånvaro i Leksand och Mora (där istället gravutsmyckningarna kunde vara oerhört påkostade), tillika en uppmaningsskylt vid en av grindarna till kyrkogården om att vara givmild mot fattiga människor, samt att i en samlingslokal i anslutning till kyrkan bjöds det på kaffe med dopp mot en valfri kostna. På något vis gav detta intryck av en mera genuin kyrka, en kyrka och församling med längre traditioner utan profana symboler för krigsvettvilliga och maktfullkomliga konungar. De omgivande kyrkstallarna inramade hela kyrkoområdet, vilket spädde på denna känsla av genuitet ytterligare.

 

Rättviks kyrka, omgiven av de karaktäristiska stallarna

Mer än så hanns dessvärre inte med i Rättvik – mest pga cruising meetet som proppade igen större delen av stan. Dock behövde vi inte köa alltför länge innan vi kom ut ur stan, vilket vi var mer än tacksamma för :)!

Efter inmundigande av medhavd lunch vid Rällsjön längs med väg 70 anlände vi så till Falun, vilket fick bli det sista resmålet på vår resa. Väl där hann vi under ett par timmar ta oss på en rundvandring i stan, vilken omfattade såväl Kristine som Stora Kopparbergskyrkan och därtill de gamla stadskvarteren, samt ett besök på Lugnets skidstadion.

Kristine kyrka var stramt inredd med mycket raka linjer, men med tydliga rikemansdrag då det mesta i träväg var målat i rojalistiskt blått – samt inte minst att koret var förlängt som ett mindre skepp och innehöll bänkar i två plan som var sirligt utformade i blått med gott om förgyllda symboler. Uppenbarligen en ståndsuppdelad kyrka där adelns platser mycket väl skilde sig från de övriga… En pompös inredning, skulle man kunna säga, men till skillnad från Leksands och Moras kyrka tämligen fri från kungliga symboler. Orsaken till detta kan möjligen skönjas i att kyrkan uppfördes under drottning Kristinas tid, och när den väl stod färdig hade hon redan hunnit abdikera och konvertera till katolocismen.

Kristine kyrka i Falun

Stora kopparbergskyrkan var däremot en tämligen ointressant kyrka, som till det yttre påminde en hel del om Västerås domkyrka.

Besöket uppe vid hopptornen på Lugnets skidstadion bekräftade det vi redan visste, men kanske att vi blev ännu säkrare i vår dom: De som håller på med den typen av aktiviteter kan omöjligen vara särdeles kloka! I synnerhet när landningsbanan där är synnerligen smal, med en bergvägg (!) på ena sidan och åskådarplatser på den andra…

Lugnets skidsstadion

Efter en glassfika där uppe på toppen bar det så iväg hemåt… En resa som sedermera slutade i min vardagsrumssoffa, där jag snabbt somnade in (heeeeelt slut efter nätterna utan någon vidare nattsömn och en ond rygg) emedan kärestan bligade färdigt på Miss Marple…

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s