Tänk vad olika man…

…kan vara men ändå få ett förhållande att fungera :)! Jag slås alltmer av det, eftersom olikheterna blivit alltmer framträdande mellan kärestan och mig men att vi som regel ändå har lärt oss hantera dem…

Själv har jag länge närt teorin om att förmågan att skapa synteser är något avgörande för om ett förhållande skall fungera eller inte. Med det menar jag något som kanske till vardags ofta kallar kompromisser. Men jag är inte riktigt förtjust över innebörden i begreppet kompromiss, pga att det för mig framstår som att man lyckas uppnå en ofta ganska urvattnad lösning… Att man på något vis menar att "minsta gemensamma" nämnare för två ståndpunkter, eller tes och antites (som jag föredrar att kalla det), blir grunden i en kompromiss… Vilket ofta slutar i att ingen av parterna är särdeles tillfreds med det som uppnås, men man gör det för "husfridens skull", då resultatet kan kännas tämligen "avskalat" i förhållande till hur man själv har tänkt sig något…

[Fortsättning följer…] 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s