2010 in review

Haha, inte illa för en blogg som till större delen har legat i träda under mitt ungkarlsår 2010 . Får väl se om det blir någon bättring under 2011… Gott Nytt på er alla, förnixen !

=====

The stats helper monkeys at WordPress.com mulled over how this blog did in 2010, and here’s a high level summary of its overall blog health:

The Blog-Health-o-Meter™ reads Fresher than ever.

Crunchy numbers

A Boeing 747-400 passenger jet can hold 416 passengers. This blog was viewed about 2,900 times in 2010. That’s about 7 full 747s.

In 2010, there were 3 new posts, growing the total archive of this blog to 158 posts. There were 13 pictures uploaded, taking up a total of 905kb. That’s about a picture per month.

The busiest day of the year was April 6th with 48 views. The most popular post that day was Det japanska sättet att vika en t-shirt – är det inte fusk?!.

Where did they come from?

The top referring sites in 2010 were pellebilling.se, facebook.com, google.se, eniro.se, and sv.wordpress.com.

Some visitors came searching, mostly for balder, cykel, det självutplånande barnet, vika t-shirt, and hms småland.

Attractions in 2010

These are the posts and pages that got the most views in 2010.

1

Det japanska sättet att vika en t-shirt – är det inte fusk?! July 2007
2 comments

2

DEN VITA SORGEN June 2007
18 comments

3

DE DUKTIGA BARNEN June 2007
5 comments

4

OM… June 2006
6 comments

5

Kunskap = Fakta => Allmänbildning = Status? December 2009
6 comments

En fantastisk bok!

På ett av de bästa loppis som jag känner till, Kungsörs Återvinning & Secondhand, gjorde jag för ett par år sedan ett riktigt intressant bokfynd: Henry Olsens Man och kvinna. Modern handbok i kärlekslivets psykologi och teknik, publicerad 1950. En 500 sidors härlig tegelsten . Men det är inte förrän nu som jag har börjat läsa i den. På många sätt är det en bok som jag tycker är riktigt intressant och därför värd att diskutera. Dels för att den här sortens böcker inte längre skrivs, och dels för att den (kanske just därför) utgör ett tidsdokument.

Man och kvinna, kvinna och man.

Det sker inte så ofta längre att jag skriver i min “gamla” blogg här på WordPress. Men hur det nu är så har jag en förmåga att ständigt återkomma hit — förr eller senare. Idag känns det aktuellt igen, för jag bara måste skriva av mig och har ingen annanstans att göra det. Tack kära blogg för att du finns !

För när jag läser Henry Olsen kan jag inte låta bli, jag bara måste utbyta tankar med någon om det jag läser! Men eftersom jag i egenskap av ensam-stående inte har någon i min omedelbara närhet att göra så med, tar jag bloggen till min hjälp för att åtminstone få sätta ord på mina tankar. So, here we go then !

Till att börja med

För en presumtiv läsare måste jag först klargöra att här följer ingen heltäckande eller sammanfattande beskrivning av boken. I stället bör detta blogginlägg ses som ett “färdmeddelande” utifrån hur långt jag hittills läst (s. 124). Ändå kan jag redan nu fastställa att perspektivet i boken i huvudsak är biologiskt och behavioristiskt, och dessa perspektiv tillåts förklara det mesta som händer inom och mellan kvinnan och mannen. Inte helt överraskande om man betänker dessa perspektivs starka strömningar under 1900-talet (fram till ca 1970-talet). Vilket dock inte behöver vara till nackdel för boken, eftersom det ändå kan vara en befriande läsning för att på något vis komma tillbaks till “the very basics”. Det blir åtminstone konkret och tydligt.

Något annat som kanske behöver omnämnas — inte helt överraskande det heller med tanke på hur samhället såg ut i mitten av 1900-talet — är det manliga ögat i Henry Olsens retorik. Vid en del beskrivningar av kvinnans sexualitet påtalar han dessa med begreppet “egendomligheter”, vilket förstås kan slå an en irriterande sträng hos kvinnor (och för all del män) av idag. Samtidigt som en viss fascination över mannens livgivande potens också får ta plats. Till författarens försvar kan jag dock nämna att han i vissa textpassager likt en riddarnas mästare står upp för kvinnan och uppmanar alla män att ha förståelse för kvinnans psykologiska svängningar och fysiska umbäranden i samband med menstruation, graviditet och klimakterium. Det är lätt att se Henry Olsen framför sig i en svartvit upplysningsfilm från 1950-talet, med andra ord . Mer om detta nedan.

Hans förhållande till homo- eller bisexualitet har jag ännu inte undersökt, men lite fördomsfullt utgår jag från att det inte är det bästa… med dagens mått mät. Det som står i fokus för boken är helt klart heterosexuella relationer.

Den 11 januari 2010…

Utbränd och utslängd

…var det fem år sedan som jag gick in i väggen. Tanken svindlar, men det är faktiskt 11% av mitt liv. Det är en ganska stor andel relaterat till annat. Om vuxenlivet startade vid 21 års ålder så utgör livet som vuxen 53%; uppväxt och ungdomstid 47%; tiden som förälder 40%; den i tid räknat längsta anställning jag har haft 24%; grundskolan 20%; gymnasiet 9%; högskoleutbildningen 8%; värnplikten 2%.

Ja, åtminstone så här långt kommen i livet . Men om jag nu tänker mer kvalitativt än kvantitativt  har det hänt väldigt mycket på dessa fem år. Jag har kommit ganska långt i min rehabilitering. Det har krävt oerhört mycket medvetenhet, envishet, tålamod men framför allt acceptans. Av mig själv i första rummet, men också av människor runt omkring mig.

Alla kan inte förstå

Alla har dock inte kunnat tackla det särskilt bra. Inte kunnat leva sig in i och förstå hur det kan upplevas att på ett närmast fysiskt vis vara som allergisk mot allt vad krav och förväntningar heter, att inte klara av minsta lilla antydan till stress, att inte kunna läsa en bok p.g.a. att minnet inte kan lagra den mening man för närvarande läser, att inte kunna ha bakgrundsmusik på när man ägnar sig åt någon sysselsättning, att bara kunna promenera i en kvart innan man blir så utmattad att man tappar balansen och fötterna börja släpa, att fumla sönder det ena glaset eller den ena tallriken efter det/den andra vid diskhon p.g.a. störd finmotorik, att ha såväl skrikande som brusande tinnitus, att vara ljudöverkänslig (datorfläktar = det värsta som finns i denna värld!), eller att i samtal ständigt inte kunna minnas de mest självklara orden mitt i en påbörjad mening eller namn på personer som är mer än välkända, att inte kunna återberätta en sammanfattning av det senast visade nyhetsinslaget på tv:n. Men allra värst är kanske ändå den enorma tröttheten: dels en bedövande trötthet som kan slå till som en blixt från klar himmel, här och nu och ett otal gånger varje dag, och dels en lika bedövande trötthet som kommer i efterskott när man har vågat anstränga sig lite, vågat utsätta sig för ett “vanligt liv” med alla dess sociala relationer och sinnesintryck.

Kvinnor och kunskapsbaserad självkänsla

På spåret = könsförtryck?

På årets första dag skriver Ann-Charlotte Marteus i Expressen om något som spårat ur i tv-programmet På spåret: De förlegade könsrollerna.

Jag tycker att skribenten har en viktig poäng. Men det tarvar att man ser det väsentliga i det hon skriver. Och det jag finner väsentligt är inte att hon, vilket kanske alltför lätt framstår vid en alltför snabb genomläsning, som så många andra kvinnor i första hand klankar ned på männen. Nej, hon gör något mycket viktigare än så: Det är Kvinnligheten hon har på kornet!

Men jag tänker inte ge mig in i den sedvanliga genus- och jämställdhetsdebatten. Det finns det andra som har gjort, gör och kommer att göra. En sådan debatt tenderar dessvärre att bli ett evigt tuggande om för och emot; att det Manliga hela tiden ställs mot det Kvinnliga; eller att vi  i liberalismens förlovade (och alltför förhärligande) värld är fria individer som själva kan välja våra roller och en massa annat bla-bla-bla…

Nej, det jag i första hand är intresserad av här är kombinationen av den statusgivande allmänbildningen (se mitt förra blogginlägg) och tv-underhållning, med ett stänk av genusreflektioner inklämt dessutom.

Kunskaper och självförtroende

Jag vill mena att det i det finns en koppling mellan vad man kan och hur bra självförtroende man har. Den insikten är jag förstås långt i från ensam om. Tvärtom ingår det som en självklar del i varje bok som försöker beskriva de teorier som med ett gemensamt namn brukar kallas utvecklingspsykologi. Där kan man läsa att vi tidigt under uppväxten själva skapar den här kopplingen mellan “Kan själv!” och hur vi successivt blir alltmer självständiga individer.

Kunskap = Fakta => Allmänbildning = Status?

I gårdagens DN stod att läsa en kort artikel om att svenskar fortfarande anser att det som ger mest status är allmänbildning. Artikelförfattaren passade dock i slutet av artikeln på att i väldigt kort ordalag tillföra lite kritik till en sådan “svenskhet”: Sedan spelar det ingen roll varifrån kunskapen kommer, från mormor eller från Harvard. Kritiken var försiktigt utformad, och den mindre nogräknade läsaren kunde lätt missa den. Jag tycker dock att kritiken rör vid något mycket viktigt.

Bloom's taxonomi över olika kunskapsnivåer. Inte helt olikt en samhällsklass-pyramid.

Min upplevelse är att vi alltför lätt tenderar att tro att allmänbildning, så här en bit in på 2000-talet, fortfarande är att kunna rabbla fakta. Eller som jag brukar etikettera den sortens kunskap, att-kunskap eller vad/när-kunskap. Det vill säga att vi i första läget lyckas pränta in en massa små fragment av fakta i vår hjärna. Fakta som cirkulerar kring att vi har erfarit något, vad det är som vi har erfarit och när det har inträffat. I andra läget kan vi spotta fram dessa minnesfragment när det inkommer en beställning om att göra så. Goda exempel på den sortens inpräntning och utspottning är allehanda sällskapsspel som t.ex. Trivial Pursuit eller tv-program som t.ex. Vi i femman eller På spåret.

Är lagring av minnen attraktivt?

Hur underhållande sådana spel och tv-program än kan vara så kan jag inte låta bli att tycka att det finns något unket över dem, i varje fall ur ett kunskapsperspektiv. Det andas liksom alltför mycket 1800- och 1900-talsgrundskola över de kunskapsmässiga prestationerna, genom att det sätts ett likamedtecken mellan kunskap och fakta. I mina ögon handlar det mest i sådana sammanhang om att okritiskt lagra och förmedla minnen i hjärnan. Således i huvudsak en träning för minnesceller och mellanliggande neuroner som ska se till att aktivera muskler i lungor, stämband, mun, tunga och läppar så att det går att pressa ut orden som etiketterar minnena. Men, är det kunskap? Och på vilket sätt kan det framstå som något attraktivt, något som kan ge status?

Stämpeluret!

Snart ett nytt år. Snart ett nytt decennium ! Å här sitter jag och har färdats minst tjugo år tillbaks i tiden… Har nämligen blivit behäftad med ett webbaserat stämpelur på jobbet .

Det skulle jag vilja kalla en skamfläck för vilken arbetsgivare som helst som har tjänstemän som anställda. För min egen del är det TJUGO år sedan som jag senast behövde stämpla tid på det viset. Med “det viset” menar jag att varje in- och utgång ska registreras med hjälp av ett webbaserat formulär, och tidsuppgiften går inte att ändra manuellt! Vilket innebär att jag har fått en rejäl stressfotboja att släpa runt på. Kan t.ex. inte gå på möte för att därefter gå direkt till lunchrestaurangen. Nej, först måste jag tillbaks till mitt rum för att logga in på datorn och stämpla ut mig. Samma sak på morgonen: Det första som behöver ske är att jag loggar in och stämplar in mig, först därefter kan jag gå runt och tända i korridoren, sätta på morronkaffet o.s.v. Och skulle jag råka stöta på någon kollega i en av skolans alla korridorer på väg till eller från min instämpling på morgonen eller under lunchen, så inte kan jag ställa mig och prata med vederbörande utan att känna stressen sippra fram…

Nej, fy fan, för att tala klarspråk!

Äntligen ett politiskt parti

Hehe, ja, så hittade jag äntligen ett politiskt parti som talar klarspråk: $socialmoderaterna . Plötsligt klarnar den politiska debatten en hel del .

Nätklåpare

Mm, det där var inte mye att ha så köp för all del inte skiten !! Eller, ja, boken är det kanske inte något som helst fel på men när Pocketdirekt har mage att begära en tjugolapp (inkl. mina ynka 5 spänn i provision) mer än vad boken kostar på Bokus, ja, då är det något som är stadigt fel…

Dessutom påstods det att reklamblaffan skulle läggas in som en widget, inte som ett inlägg… Skärpning, nätklåpare >:( !

Skildring av Berlin-trippen 26-29 juni 2009

Mm, det var lääääänge sedan som jag bloggade här men nu känns det befogat eftersom jag dels har lite tid över för det (i slutet av min fyra veckor långa/korta semester) och dels har något att förtälja. Inte kanske i första hand för vem som helst “out there” på den världsvida väbben, men däremot för de närmaste… och inte minst för det egna klena minnets skull . Här följer nämligen några minnesanteckningar från den Berlin-tripp som Sari och jag företog oss 26–29 juni…

Inte helt utan Saris förtjänst blev det då så att jag äntligen tog mig mod och råd att åka utomlands (och med det menar jag utanför Norden/Skandinavien), vilket jag inte har gjort sedan 1989. Efter ett par dagars diskussioner om det var Berlin eller Prag vi ville till — inte minst av ekonomiska skäl eftersom dessa destinationer såg ut att vara bland de mest prisvärda — bestämde vi oss för det förstnämnda.

Vårt val ångrar vi sannerligen inte ! Mer perfekt storstadssemester får man leta efter: Suveränt väder mest hela tiden, samt inte minst undebart god mat och dryck på samtliga restauranger vi åt på. Ja, faktum är att det på det hela taget utvecklade sig till kulinarisk resa, vilket åtminstone inte jag hade förväntat mig (med resorna till Tyskland och Österrike under det sena 1980-talet hyfsat fräscht i minnet).

Dessutom är jag så oerhört glad och tacksam för att jag inte en enda gång under vår vistelse där, eller på vägen dit och hem, fick känning av “väggåterfall” (vilket jag fick efter endast ett par timmars vistelse i Malmö förra sommaren ). Ett stort skäl varför jag i mina tankar inte riktigt kunde se mig själv våga mig på en storstadssemester i år också… Men en fantastisk upplevelse att slippa det, kan jag meddela ! Säkert till stor del beroende på det språkliga och resemässiga geni som gjorde mig sällskap !

Nå. Nedan följer då en resumé i kronologisk ordning…

I fortsättningen…

…kommer jag att skriva om utbrändhet, rehabilitering, hälsa o livskvalitet m.m. på den webbplats som jag håller på att skapa. Om Du är intresserad av att fortsätta läsa om det så är du välkommen till

UTBRAND.SE

istället . Och där kan Du själv också bidra om du vill !

Välkommen!